Jag känner att bloggen aldrig legat bland mina största intressen, jag har aldrig intresserat mig så mycket i den, bloggen är skön att ha när man behöver få ur sig någonting, sluta hålla tyst om precis allt, jag orkar inte alltid prata med andra och då kommer jag hit: till min blogg, och berättar. Ärligt talat bryr jag mig faktiskt mer än jag borde om någon tittar eller inte. Men jag flrstår faktiskt att ni inte kollar så ofta, kanske aldrig... men jag uppdaterar inte alls ofta. Förlåt.

Men men, just nu sitter jag återigen framför datorn, lyssnar på "Förlåt att jag aldrig sagt förlåt - Daniel Adams-Ray" och lyssnar på en underbar Nougat som jamar och nyss hoppade upp i mitt knä. Väntar på mamma som ska komma med min choklad och min mat tillsammans med det... uh, det luktar nu kattmat men iaf... (Nougat gäspade)

Har inga trevliga bilder att dela med er, tyvärr. Men ja, ses PÖZZPÖZZ allesammans!